​

​

Den 11 mars 2010 lämnade vår älskade Barock oss - för alltid.

​

Barock var en väldigt pigg, positiv och frisk hund i hela sitt liv, men ett par olyckliga skador blev det förstås. Han var ju en ganska livlig kille, speciellt som unghund. Han var en kär kamrat som kom att stå mig mycket nära. Han läste mig som en öppen bok och kunde mig utan och innan…

​

En trolig hjärnblödning på onsdagskvällen gjorde att hans bakben inte längre löd honom riktigt och blicken blev väldigt konstig. Ändå försökte han skoja med mig genom att försöka hoppa och springa på torsdagsmorgonen när han var ute för att kissa. Sådan var han: Han hade ett stort, stort hjärta! (- och en stor, stor plats i mitt hjärta)

​

Jag lyckades att hålla mitt löfte till Barock att får vara hemma in i det sista. Veterinären kom hem och han somnade till slut in på sin favoritplats, lugnt och stilla i mitt knä…

​

Du ska veta att det är MYCKET TOMT efter Barock! Jag saknar honom väldigt och mina tårar rinner även nu när jag berättar detta, trots att det har gått en tid…

​

Matten Karin